Samuels cybervärld

Den 6 maj för fem år sen träffades Margot och jag för första gången. Den här helgen, 6 – 9 maj, har därför gått i jubileumsfeststil.

Först i fredags kväll (6/5), då vi firade med middag på Jernberghska. Gott som alltid förstås. Sedan fortsättning i lördags med buss till Stockholm för kryssning till Helsingfors med Viking Line. I Helsingfors (söndag) strålade solen från klarblå himmel hela dagen. En sval vind från havet sänkte temperaturen en aning, men vi njöt i fulla drag av en vandring under flera timmar i sta´n. Mesta tiden lade vi faktiskt på Botaniska trädgården. Deras stora och omfattande växthus med växter från alla jordens hörn i specialtempererade avdelningar är magnifikt. Kan rekommenderas.

Margot med Uspenskijkatedralen i bakgrunden (byggnaden med kupolerna förstås).

Det är inte ofta man är i Helsingfors, men de gånger det har hänt åker man alltid hem med nya intressanta intryck i minnesryggsäcken.

I morse när vi närmade oss Stockholm igen kunde vi se, och senare känna, solen och värmen på hemmaplan. Å vilken härlig årstid våren och försommaren är. Åtminstone en dag som i dag. Tack Margot för några roliga och sköna dagar tillsammans, fjärran från hemmavardagens allehanda.

Det är tradition att Margot bjuder in till ”Majbrasa” med förtäring hemma på Högaberg, Valborgsmässoafton. Så även i år. Margot, i synnerhet, med visst bistånd av undertecknad, hade med förenade krafter lyckats dra ihop en del brännbart som med lite positivt tänk kunde kallas ”Majbrasa”. Solen sken och det var blåsigt och kyligt som sig bör denna afton i skarven mellan vinter och vår. Vi grillade korv som vi lite huttrande intog på altanen. ”Vi” utgjordes i år av Dennis och vovvarna Hanna och Zingo, Nina, Ola och Joel, Jeanette och flickorna Alice och Elinor. Margot och jag räknades också till sällskapet. När korven var uppäten och aftonen började kännas huttrig drog vi igång brasan.

Nina och Samuel värmer sig vid brasan.

Elden har något särskilt trolskt över sig för oss människor. Den värmer och ger ljus, javisst, men det är också något annat med elden som fascinerar oss. Nu riskerar jag att bli filosofisk, så jag stannar där.

I år firade vi påsk i Oskarshamn, Margot och jag. Tyvärr ändrade sig vädret så att den ljuvliga värmen fram till strax före påsk avtog och ersattes av kyligare vindar från havet. Vi gladdes åt solskenet i alla fall.

På påskafton hade Victor födelsedag. 23 stod det på gratulationskorten. Han är härlig den grabben! Solen sken och med förenade krafter fick Margot och jag tillsammans med ungdomarna till en riktigt njutbar påsk- och födelsdedagsmiddag på kycklingtacos fram på kvällskvisten. (De vuxna, Kerstin och Håkan, fick inte vara med, de var hänvisade till nåt tjolahej i Kalmartrakten.)

Amanda, Victor, Felicia, Margot och jag (bakom kameran).

Det är alltid spännande med aprilbesök i Oskarshamn. I synnerhet i år med sen (i almanackan) påsk och föregången av rena sommarvärmen. Skulle den majestätiska magnolian på gården hinna slå ut, eller? Vissa knoppar var nästan utslagna och flertalet var på god väg, men det där riktiga färgsprakeriet dröjer någon vecka till. Här är i alla fall årets påsksmakprov.

Man kan ana skönheten när alla knopparna slagit ut!

Mycket mer kan naturligtvis skrivas om det som händer under ett påskbesök i Oskarshamn. Som t ex besöket vid och besiktningen av vår segelbåt, promenaderna i de gamla välbekanta omgivningarna, en stunds eftertanke på Döderhults kyrkogård, middagen hemma hos Karin och Allan, gudstjänster i Pingstkyrkan och inte minsta allt trevligt umgänge med de kära på Homhällevägen och ”hela” stora släkten på annandagens eftermiddag med middag (igen. Det gäller att ta vara på tillfällena.) med anledning av Victors och Felicias (10 april) födelsedagar. Men man kan ju inte hinna fotodokumentera allting heller. Goda stunder minns man ändå. Glad Påsk!

För en månad sen fick Margot och jag fint besök i Fagersta av Oskarshamnsfolk. Allan Bergman, Håkans svärfar, fyllde aktningsvärda år och som födelsedagspresent, eller vad man skall kalla det, tog de tre barnen, Kerstin, Lotta och Mats, far och mor med på resa till pappa Allans ursprungliga hemtrakter – Jularbo. Jularbo ligger inte långt från Avesta.

På resan dit blev det övernattning på Wärdshuset Charles Dickens´ i Fagersta och tillfälle för Margot att få bjuda hem resenärerna. Ja, jag fick vara med på ett hörn också. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans kring Margots matbord.

Allan och Karin.

Kerstin, Lotta och Mats.

Facebook tar alldeles för mycket tid, tycker inte ni det också? Det är lite skämmigt att det går ut över annat som ibland måste anses som viktigare i fråga om vad tiden används till. Dit hör kanske ajourhållningen av den här webb-platsen. (Ursäkta, Johan!) Men här kommer i alla fall en uppdatering.

I månadsskiftet mars/april hyrde Margot och jag en stuga i Fjätervålen (tillhör Idreområdet). Det blev en kortare weekendutflykt, vi hade gärna stannat längre om det gått. Idre och skidåkningen där har jag upplevt tidigare, men den här platsen var ny för mig. Margot hade varit här tidigare. Fjätervålen är en skidanläggning ca 1 mil från Idrefjäll med stugbyområde med ett stort antal stugor. Anläggningen har all service man behöver förutom bra preparerade spår för längdåkning och väl pistade fjällsluttningar.

Infarten till Fjätervålen området.

Snö var det ingen brist på.

Margot vid ändstationen för liften. Härifrån förgrenade sig dussintalet nerfarter i färgskalan svart-röd-blå-grön. För oss blev det mest de röda nerfarterna.

Med lite fantasi kan man ana brantheten och fallhöjden i jämförelse med bakgrunden.

Fjätervålen passar kanske främst barnfamiljer och pensionärer. Det var i alla fall kul med rejäl fart under skidorna. Längdspåren vi åkte var även de en alla tiders upplevelse. Välpreparerat i omväxlande terräng. Och dessutom en jätteskön avkoppling från vardagen på hemmaplan.