Samuels cybervärld

Det är tradition att Margot bjuder in till ”Majbrasa” med förtäring hemma på Högaberg, Valborgsmässoafton. Så även i år. Margot, i synnerhet, med visst bistånd av undertecknad, hade med förenade krafter lyckats dra ihop en del brännbart som med lite positivt tänk kunde kallas ”Majbrasa”. Solen sken och det var blåsigt och kyligt som sig bör denna afton i skarven mellan vinter och vår. Vi grillade korv som vi lite huttrande intog på altanen. ”Vi” utgjordes i år av Dennis och vovvarna Hanna och Zingo, Nina, Ola och Joel, Jeanette och flickorna Alice och Elinor. Margot och jag räknades också till sällskapet. När korven var uppäten och aftonen började kännas huttrig drog vi igång brasan.

Nina och Samuel värmer sig vid brasan.

Elden har något särskilt trolskt över sig för oss människor. Den värmer och ger ljus, javisst, men det är också något annat med elden som fascinerar oss. Nu riskerar jag att bli filosofisk, så jag stannar där.