Samuels cybervärld

Den här helgen, hos Margot i Fagersta, har en epok gått i graven. I hennes kök finns/fanns en vedspis, en hedervärd Husqvarna, mod 3027 från 1953, till glädje varje kylig morgon och dag. Det var härligt att spänta tändved och få eld i spisen och lyssna till det hemtrevliga sprakandet samtidigt som värmen steg vid köksbordet. Men i går skulle den ut. Den hade gjort sitt. Nu skulle den ersättas av en pelletskamin. Så här såg spisen ut.

Vi förberedde rivningen genom att plasta in utrymmet runt spisen för att slippa få damm i hela köket. Sån här inplastning är jag van vid numera.

Ju grundligare förarbete desto lättare i fortsättningen.

Nu har spisen åkt ut. Bokstavligen. Och kvar är nästan bara ett svart hål.

Medan Margot och jag tittat på så har Dick (Margots son) och hans två ”gubbar” gjort grovjobbet.

Gamla skortsenspipan putsad och golvskivor för ny klinker har kommit på plats.

Och vips är den nya golvbeläggningen där. Svart klinker. Kan bli riktigt snyggt tror jag.

Sen klinkern lagts kunde vi städa upp lite i väntan på att få komplettera med lite fogmassa. Men det kunde inte göras förrän senare. Hela jobbet så här långt har tagit bara cirka åtta timmar. Vi startade vid niotiden och strax efter fem stack gubbarna iväg.

Nu börjar det kännas lite svalt inomhus. Sista eldningen i spisen skedde fredag eftermiddag och sen dess har det varit ett par tre minusgrader hela tiden. Som tur är finns golvvärme och extra element att ta till.

I dag kunde vi foga klinkern, Margot och jag. Det gjorde vi bra! Sen tar det ju ett tag till innan man alldeles kan tvätta och torka ren klinkern.

Nu är det bara att vänta på pelletskaminen. Den skall levereras mot slutet på kommande vecka. Efter det kan skorstensmuren spacklas och målas i nån trevlig kulör. Vitt kanske.

Sent omsider, när vi redan skriver 2012, har jag lyckats tillfoga några minnesvärda händelser från hösten 2011 så att hemsidan kan kännas fullbordad som årsbokslut från det gångna året. Åtminstone till de delar som kan redovisas för den breda allmänheten! (?) Jag vågar inte lova att det nya året blir bättre i rapporteringshänseende, även om jag har ambitionen. Tack för att ni tittar ibland, ni sju eller nio besökare eller vad det kan handla om. Lev väl!

Utanför mitt sovrumsfönster blommade den här rosen ända fram till nyår. Med den vill jag önska alla en, vid det här laget, mycket god fortsättning på det nya året. En särskild välgångsönskan vill jag ge till Johan Nieminen (bonusson i familjen) som gett mig möjlighet att ha den är hemsidan trots att jag missköter den genom mestadels mycket sporadiska uppdateringar. Jag vågar inte ens ge nåt nyårslöfte om bättring. God fortsättning, Johan, och din goa familj.

Här också en stämningsbild från nyårsafton/-natten.

Gott Nytt År!

I mitten på december ”abonnerades” restaurang Wärdshuset Charles Dickens i Fagersta (numera enbart hotell) för ljusstöpning med familjen Margot Slipare. Stöpt ljus har jag inte gjort sen jag var barn. Möjligen att vi försökte nån gång när våra barn var små. Här är i alla fall några bilder som visar hur det går till.

Margot och barnbarnet Joel doppar och hänger upp.

Vi skapade upphängningsanordningar genom att arrangera stänger som bands fast vid stolar och på dessa stänger kunde vi hänga upp mindre stänger/pinnar där ljusvekarna bands fast. Sen var det ett evigt travande mellan behållaren med ljusmassan och hänganordningen alltefter som stearinet på vekarna stelnade. Doppade ljus hängdes upp i ställningens ena ände och i andra änden, där stearinet stelnat, hämtades nya ljus för doppning. Det tog en stund. Jag tror vi höll på i fem-sex timmar den här söndagseftermiddagen. Men kul var det.

Margot visar hur man doppar och hur stearinsmältningsutrustningen ser ut.

Observera den avancerade tekniska utrustningen. Det underlättar om man har rejält med svängrum och skyddar golv och möbler på lämpligt sätt. Vi hade rejäl tillgång till täckplast. Dagsresultatet blev, om jag inte minns fel, mellan 70 och 80 stöpta ljus.

1993 föddes tre mycket speciella telningar. Våra tre barn fick var och en tillökning i sina respektive familjer. I Oskarshamn i juli föddes Amanda, Kerstin och Håkans barn nummer två. I Skellefteå i november föddes Thea, Anna-Lena och Stefans tredje barn och Elias, Carolina och Gunnars förstfödde. Nu, arton år senare, har de här barnen blivit ”vuxna”. I mitten av november fick jag vara med för att på ort och ställe fira Thea och Elias födelsedagar.Det här är fina ungdomar som jag är jättestolt över. Grattis, Thea och Elias!!!