Samuels cybervärld

Påskhelgen varje år brukar betyda resa antingen till barnen i Skellefteå eller till äldste sonen, Håkan med familj, i Oskarshamn.

I år blev det Oskarshamn. Margot och jag bilade ner på skärtorsdagens eftermiddag. Helt odramatiskt. Senare mot kvällningen anlände också Petra och Johan. Långfredagen och påskafton bjöd däremot på blåst och snöbyar, en något mildare variant än SMHI:s hotbild så långt. Mest innesittarväder alltså. Och påskmat.

Påskfirarna 2008: Håkan, Kerstin, Margot, Johan, Viktor och Petra.

Den här gången passade vi på att besöka Muhammad och Nazrin, våra iranska vänner sedan 22 år. Helt underbara människor som delar med sig av sin gästfrihet och sin speciella matkultur. Vårt besök sammanföll med det persiska nyåret, Noowroos. Det var en fantastisk upplevelse när vi upplevde det tillsammans första gången i mars 1987. Till firandet hör att det på ett bord skall finnas föremål vars namn börjar på persiska bokstaven för s. Detta bord stod i år i hallen hos familjen Tahmory.

Persiska nyårsbordet med minst 7 föremål som börjar på persiska s. Det gröna i mitten skulle kunna vara julgranen.

Muhammad, Nazrin, Margot och jag. En 22-årig vänskap hittills som jag är mycket tacksam för.

1986 på hösten träffade jag familjen Tahmory för första gången. Det här är deras tre söner. Tänk er dem för 22 år sen! Pedram, den yngste, var bara 1½ år då. Jag är imponerad av deras utveckling (hoppas kunna skriva om den i annat sammanhang) till välutbildade och framgångsrika ungdomar i 2000-talets Sverige.

Pedram, Afshin och Nima.

Besöken i Oskarshamn innefattar oftast ett besök hos Karin och Allan, Kerstins föräldrar. Påskafton var vi alla inbjudna dit. Och vad gör man på Myrgatan en påskafton? Man äter!

Felicia, Håkan, Kerstin, Karin och Allan.                  Petra, Johan, Amanda och Viktor.

Das var alles. Glad fortsättning på våren!