Samuels cybervärld

Mitten på maj får väl sägas nästan vara sommar i alla fall. Hur som helst så blev jag då varse att diskmaskinen, när den var igång, läckte en del vatten. Vid det här laget hade det hunnit bli ganska vått under del av plastmattan i mitt kök. Min bostadsrättsförening kopplades in naturligtvis och efter att den läckande kopplingen tätats tog saneringen vid. Saneringsfirman kom och tittade och på eftermiddagen, dagen efter, kom ett par gubbar och rev bort plastmattan till den del som var fuktskadad och därefter allt trä och alla sparksocklarna under köksskåpen.

Bara provisoriska ben kvar under skåpen.

Dagen efter kom samma gubbar och installerade sig för nu skulle flytspacklet som låg under plastmattan och skåpen slipas bort. De byggde ett rum i rummet, kan man säga. Plastade in sig totalt och tätade alla springor och öppningar på skåp och annat för att hindra slipdammet att tränga in överallt. Sen tog de in en stor dammsugare och satte igång att slipa. Gubbarna hade det inte roligt. Jag kunde fly hemifrån som tur var för det väsnades rejält.

Rejäla anordningar för att lösa problemen med dammiga arbeten i en bostad.

Redan vid tretiden samma eftermiddag var gubbarna färdiga. De hade gjort ett fantastiskt bra jobb, måste jag säga. En bedrövlig arbetssituation i damm och värme i skyddande arbetskläder. Huvvaligen!

Dagen efter kom saneringsfirmans fuktskadetekniker och installerade en värmeanordning som skulle skynda på torkningen av betonggolvet. Det var ett vanligt infravärmeelement på 1000 watt som monterades i en ställning så att elementet hamnade ca 15 – 20 centimeter över golvet. Det var redan varmt i lägenheten och med tusen watt till i köket dygnet runt blev det näst intill omöjligt att vistas i där.

Elementet skulle flyttas till ny position var fjärde dag för att på så sätt få fukten i betongen att ventileras bort. Hela torkproceduren pågick mellan 26 maj och 7 juni, alltså nästan två veckor. Som tur var behövde jag inte vara hemma hela tiden. Mestadels vistades jag hos Margot.

Efter torkningen rekvirerade jag en byggfirma som skulle återställa golvnivån med flytspackel så att ett nytt golv kunde läggas in. Nu närmade vi oss midsommar och det visade sig svårt att få hjälp omedelbart av byggfirman. Det dröjde till den 20 juni innan jag kunde få hjälp med flytspacklingen. Då var det å andra sidan klart på ett par timmar och efter ytterligare några timmar kunde jag gå på den spacklade ytan, … också.

Flytspacklat och klart!

Nu var allt gjort som behövdes innan nytt golv kunde läggas in, så nu hängde det på mig själv hur snabbt det skulle gå. Men nu stundade midsommar med golfspel på Sollerön utanför Mora och annat trevligt så golvköpet fick vänta. Och det är inte gjort i en handvändning att köpa golv kan jag säga. Under tiden allt det andra pågick sprang jag i affärerna och försökte bestämma mig för hur golvet skulle se ut. Jag till och med utlyste en tävling på Facebook för att få förslag på golv som matchade köket i övrigt. Till sist – fredagen den 1 juli – bestämde jag mig och Margot och jag for till K-Rauta och inhandlade golvet och nödvändiga tillbehör.

Nu skall golvet ligga några dygn i mitt kök och vänja sig vid sin nya miljö.

Men nu var det ju semesterdags och min Oskarshamnsresa stod för dörren. Det gjorde inte golvet så det fick ligga där det låg. Det bekymret fick jag ta itu med efter Oskarshamnsveckan. Den veckan får jag ägna några rader i särskild ordning.

Läggning av klickgolv skall vara lätt som en plätt, säger reklamen. Jo pyttsan! Då kan det inte gälla kök med alla sina vinklar och utföras av ovan amatör med bara två händer. Man skulle ha behövt fyra, eller ännu hellre sex händer. Då kunde jag ha stått bredvid och skött arbetsledningen. Det tog mig två dar att få ”eländet” på plats. Men nu är det där!

Golvet på plats och i ärlighetens namn är jag rätt stolt.

Nu återstår bara att få nya sparksocklar på plats och – det är som om en köksrenovering aldrig blir klar – det måste upp nya tapeter! Men det får bli en annan historia.