Samuels cybervärld

Ett lämpligt torsdagsnöje kan ju vara årets upplaga av Hjalmars revy, Hjalmar på Örebroadway. Det tyckte Margot och jag också, så vi åkte dit. Första gången för min del. Tidigare har man ju bara sett det som redigerats och sänts i TV. Men nu var det live alltså. Och vilket liv alltså. Full rulle genom hela föreställningen. En helt fantastisk upplevelse. Och Hjalmar själv, han från Viby ni vet, inledde.

Sen bara fortsatte det.

Med mycket mer…i två akter.

En helt rolig kväll.

Jag vet inte om Johan och Petra misstycker att jag kallar Neo mitt senaste barnbarn. Ni som känner mig vet att Johan och jag har en alldeles särskild relation. Dessutom bor Johan och hans familj i Torshälla = nästan Eskilstuna, så vi träffas någorlunda ofta. Deras Neo är bland det gladaste som finns. En fantastisk unge! Se bara…

Neo, glad by default som Johan och Petra säger. Och nu känner han igen Margot och mig också.

Den här helgen (17-18/10) har det blivit mycket sång och musik. Peter Sandwall, en välkänd musiker (pianist), körledare, lärare m m, var på besök i Köpings Pingstförsamling.

Peter är pianist och radarpar med läkaren och solisten Lars Mörlid, välkända från bland annat flera framträdanden i TV.

Flera kyrkor i grannskapet, inklusive en handfull körsångare från Pingstkyrkan i Eskilstuna och jag själv (med rötter i Köping), var inbjudna att delta. Vi var närmare ett fyrtiotal sångare som upplevde ett par riktiga höjdardagar tillsammans, ledda och instruerade av Peter.

Peter Sandwall i talarstolen när han talar om att ”När du sjunger jublar himlen och världen förnyas”.

Stort tack till Bosse Wågenberg och Lisbeth Borgenvik för att vi fick tillfälle att vara med.

En strålande höstdag idag. Sol från klarblå himmel. Ca fyra minusgrader vid 9-tiden. Vid 13-tiden hade temperaturen stigit till ca sju plus. Alltså – bästa golfväder. En niohålsrunda på Fagerstas golfbana tillsammans med Lennart och Dick. Resultatmässigt – sådär, men en härlig naturupplevelse.

Dick slår ut på sista hålet.

På ett par skuggiga ställen var marken så pass frusen att det knappt gick att få ner peggen vid utslag.

Nu är det dags att ägna sig åt materialvård och ställa undan klubborna för den här säsongen.

Ni är säkert många som undrar hur mitt frukostbord ser ut. Jag passade på att fånga det på en bild medan blommorna som tillkom vid Margots senaste besök stod som vackrast. Om det är annat ni undrar över här i min tillvaro så var inte rädda för att fråga.

Det här är min rejäla frukost i mysig hemmamiljö när jag är ensam. Med flera vid bordet tillkommer både det ena och det andra.