Samuels cybervärld

Kerstin (min fru, som avled våren 2005) har en moster i Fagersta. Britta heter hon. Hon fyllde 80 år för ett par veckor sen. I dag blev det tillfälle för en senkommen uppvaktning. Britta är en mycket populär moster/farmor. Bland annat en duktig matmor, omtänksam och humoristisk. Roligt att möta henne så pigg och med glimten i ögat.

Stort grattis, Britta!

Brittas barn, Kerstins kusiner, Hans-Göran med hustrun Susanne, Ann-Britt och Krister ser till henne varje dag, ”för hon tycker det är så tråkigt att äta ensam”. Omsorg kallas det.

Kerstins syskon, Solveig med maken Ivar, Hans-Olov och Arne, stämmer in i gratulerandet.

Jag vill inte förhäva mig och ni tycker naturligtvis inte att det här är särskilt märkvärdigt, men det pågår vårbruk i min lilla täppa på Eleonoragatan. Häckbuskar som stått alldeles för tätt och för nära kantsstenen har jag glesat ut och flyttat om. Sen har jag flyttat om några perenner också, men det syns inte så tydligt ännu. Det är inte uteslutet att ni kan följa utvecklingen av växtligheten och annat som planeras för min lilla täppa, på den här sajten framöver.

Tittar ni noga kan ni se att stamsyrénen har stora gröna knoppar i dag.

Den lilla krukan mellan altandörren och de ihopfällda stolarna innehåller min liljekonvaljodling. Just nu tränar jag de små liven att vistas utomhus. Snart skall dom planteras ut i den mörka kalla jorden…phu.

Vårtecken kallar vi ofta de första blommorna, flyttfåglarna och insekterna som vi noterar i mars eller april. För min del räknar jag kommunens sopmaskiner som tar upp vinterns sand till de efterlängtade, löftesrika och positiva vårtecknen.

Första kommer grovsopen.

Och sen lilla finputsaren.

Visst är dom vackra dessa vårtecken!

I Torshälla bor en liten kille som får hela världen att le och tro på framtiden. Han heter Neo. Glad by default, som hans pappa brukar säga. Det var strålande fint väder på påskdagen och då tyckte Neo att det skulle fikas på lokal. Margot och jag blev inbjudna så vi åkte ut till Torshälla och träffade familjen Nieminen på kafé Amarant.

Tyvärr hamnade Neo lite i skuggan, men Johan, Margot och Petra njöt i solen.

Neo har högtflygande planer.

I Eskilstuna finns en park, Rinmansparken. Parken har getts namn efter Sven Rinman (1720-1792), en bergsvetenskapsman som arbetade hela sitt liv med tekniska landvinningar och geniala uppfinningar med syfte att underlätta gruv- och metallindustrin. Han kallades Den svenska bergshanteringens fader.

Just nu håller Eskilstuna kommun på med att anlägga en temalekplats i parken, som skall stå färdig till 350-årsjubiléet i sommar.

Mitt i lekparken lät kommunen en konstnär som skulpterar med motorsåg, i stället för att ta ner ett träd i lekparken, gå loss på trädet med sin motorsåg. Resultatet speglar Eskilstunas industriella kännetecken.

Ganska fantastiskt resultat efter lite motorsågsarbete! Eller hur!