Samuels cybervärld

I går (5 juli) inledde Håkan och jag årets båtsäsong. En strålande dag för ändamålet. Flödande sol, nästan för varmt, lagom vind och ett blånande hav.

Först skulle vinterskruden av.

När vi tog upp båten i höstas lät vi masten och riggen stå kvar. Den möjligheten vid upptagning finns vid Ernemar och vi ville testa hur det skulle funka över en vinter. Det fungerade alldeles utmärkt.

När båten var avtäckt vidtog tvättning av skrovet, bottenmålning och vaxning och till sist var hon klar att sätta i sjön. Se skönheten!

Det blev flera bilder, men dom och hela historien finns på den här länken. Välkommen dit.

I stället för att sitta hemma eller åka till Stockholm och titta på prinsessbröllop, åkte Margot och jag till den årliga familjegolftävlingen Soldhem Cup på Sollerö golfbana. Familjen, eller släkten, är den kring Margots kusin Birgit, ett härligt gäng att umgås med. Inte minst när det gäller golf. Den här helgen, 19-20 juni, var dessutom utökad med golftävlingen Soldslaget Moldaviens vänner, på söndagen. Här en liten bildkavalkad.

Lördagen inleddes med regn över golfspelet. Här är det Birgits bror Sam och hans hustru Jane som är på väg. Margot och jag gick i samma lag (boll) som de.

Golfesset himself! Jag vill ju inte påstå att likheterna med Tiger Woods är slående precis.

Fram emot lunch hade regnmolnen skingrats och solen tittade fram. Sånt främjar spelglädjen. Här är en stilstudie på Sam.

I ”mål” efter avslutad rond. Golf är härligt, i synnerhet i solsken.

Efter ronden skall resultatet räknas. Här Jan-Erik, Sam och Lars tillsammans med ett par yngre golfess.

Innan kvällens middag hade vi en puttningstävling. Här är det Birgit som koncentrerar sig.

Vid middagen blev det prisutdelning. Vandringspriset – den här dalahästen – får bo hos vinnarparet i väntan på nästa års uppgörelse. Jan-Erik, Anders, Tom och Berit håller glatt i troffén.

Tidigt i morse, innan resan började för helgens utflykt till Skellefteå, passade jag på att ta ett par bilder i min prunkande trädgård . Man vet aldrig hur det ser ut när man kommer hem. Den som orkar med att titta in på den här sidan ibland har ju kunnat notera en viss aktivitet på min lilla plätt. Här är det senaste.

Här blommar gräslöken! Den är dessutom en halv meter hög. Det blir mycket matjesill i sommar, de få dagar jag är hemma.

Man får glädjas åt det lilla. Pion och stamsyrén prunkar en alldeles för kort tid, så passa på att njuta.

Strålande sol över E-tuna den här morgonen. Och hur tror ni det ser ut i Skellefteå när jag anländer fram på förmiddagen? Regn och snålblåst! Men det håller å andra sidan myggen borta.

…är ett nygammalt intresseområde som återuppväckts. Under vintern 2000 var jag med i en studiecirkel om släktforskning. Det var naturligtvis mycket intressant. Att få inblick i vilken omfattande ”folkbokföring” som förekom i vårt land redan på 1600-talet. Och inte bara i Sverige. I Finland lär det vara likadant.

Men på den tiden, i början på 2000-talet, var det lite besvärligare att söka sina rötter om man inte bodde kvar i det geografiska området. I mitt fall handlar det om platser i Värmland och Dalarna. Man fick bl a lov att kontakta arkiv som ansvarade för mikrofilmer av de kyrkböcker man var intresserad av. Numera, bara tio år senare, är väldigt mycket tillgängligt via internet. Jag sitter alltså framför datorn och knappar in mig på t ex husförhörslängder i Eds socken (Slottsbron) där pappa Birger är född. Dessutom finns det andra släktforskare att fråga via ett s k Anbytarforum.

Nu har jag lagt in en egen flik om Släktforskning här på hemsidan och där skall jag fortsättningsvis redovisa det jag hittar. Välkommen att titta in.

Fredagen den 12 mars 2010 kommer, så länge jag lever, att vara en speciell minnesdag. Kanske inte datumet i sig, men däremot upplevelsen. Vi är tio glada gubbar som sen 2007, varannan måndag en period på våren och en på hösten, träffats och lagat mat tillsammans. Första tre terminerna med hjälp av studieförbundets ledare, en kock, och därefter med oss själva som ledare. Vi turas om två och två att föreslå meny och leda gruppens matlagning. Vi har förmånen att få hålla till i hemkunskapssalen i en av skolorna i Eskilstuna. En av grabbarna i gänget är gift med hemkunskapsläraren!

Lasse (egentligen Lars-Göran) som ingår i gruppen, har en svåger, Pelle Danielsson, som är stjärnkock med restaurangen Hos Pelle i Göteborg. Pelle hade lovat besöka oss för att lära oss lite matlagning och den här fredagen blev det av. I planen ingick att Pelle skulle bestämma menyn och att vi skulle bjuda in våra damer att få njuta(!) av kokkonsten.

Alla kockarna, inklusive Pelle, samlade.

Så här såg menyn ut: Till förrätt en Grönkålssoppa med äpplepuré och halstrade pilgrimsmusslor. Varmrätten bestod av Torskrygg med champagnesås, persiljerot, morot och brysselkål. Och till dessert åt vi Ljummen chokladbakelse med inkokt vinterfrukt och apelsingrädde.

Det var en fantastisk upplevelse att få laga mat tillsammans med ett sånt proffs. Till exempel, fonden till soppan till förrätten och såsen till varmrätten ”skulle göras från grunden”. Och det innebar att koka fond på musslor! Med bland annat vitt vin och sherry tillsatt, reducering av vin och grädde, montering av smör och slutligen avsmakning. Minst tio gånger! I andra delar var det jättenoga med vikt på ingredienser och temperatur både i ugn och i färdig rätt. Intressant och lärorikt. Här jobbade proffs!

Här kommer en bildsvit över den minnesvärda kvällen.

Här dukar Eric, innan …

… våra damer tar plats. Längst till vänster, Lasses fru och Pelles syster. Mäkta stolt kan man förmoda.

Margot och jag väntar på att förrätten skall serveras.

Och här avnjuts grönkålssoppa med äpplepuré och halstrade pilgrimsmusslor. Vilka smaker!

Björn och jag lägger upp varmrätten medan Pelle och Lasse kontrollerar såsen.

Pelle lägger upp torskryggen och såsen medan kollegan slutför uppläggningen av grönsakerna på de återstående tallrikarna. Här är det koncentration och fokusering!

Härligt! Torskrygg med champagnesås, persiljerot, morot och brysselkål. Därtill tournerad potatis. Smak och konsistens? Sådana upplevelser saknar ord!

Småningom kom vi till desserten.

Pelle och Bagarn (Jan-Olov) ser till att även ögat får sitt.

Pricken över i! Ljummen chokladbakelse med inkokt vinterfrukt och apelsingrädde.

Den här berättelsen skulle kunna göras längre men det skulle ni inte orka läsa. Som t ex att chokladbakelsen skulle väga exakt 50 gram och att den provgräddades i 170 grader i exakt (i vårt fall) 12 minuter.

Till menyn hade Pelle satt ihop ett vinpaket med 2006 Turckheim Pinot Gris Réserve – Alsace, Frankrike, till förrätten, med 2005 Climbing, chardonnay, Australien, till varmrätten, och till desserten 2006 Reicoto della valpolicella, Veneto, Italien. Fin sammansättning med smaker som passade bra till rätterna.

Jag har recepten om någon skulle vilja ta del.

Tack Lasse för ett enastående planeringsjobb, och alla kockkompisar för en trevlig grytgemenskap.