Samuels cybervärld

Jag har aldrig varit i Frankrike tidigare. I våras nappade Margot på ett erbjudande att hyra en vinrad i St Androny, sex mil norr om Bordeax. Ett svenskt par har en vingård där och förutom hyra av vinrad inbjuder de även till vistelse på gården. Vi valde att resa sista veckan i augusti. En alldeles fantastiskt intressant vecka.

Infarten till vingården Domaine La Croix de Guillot 7 i byn St Androny

Vädret var mestadels soligt och varmt under veckan. Eftersom byn och området inte ligger alldeles i närheten av hav och bad blev det dagsutflykter åt olika håll. Bordeaux är centrum i ett av världens förnämsta vindistrikt (säger turistinformationen) och det är ett stort distrikt. Får man tillfälle till lite utblick så ser man vinrader och vingårdar så långt ögat kan se. Det ger ett naturintryck som måste upplevas. Jag skulle inte kunna göra mig en förställning om landskapet på bara en muntlig beskrivning. Så därför har jag samlat lite bilder på en särskild sida. Välkommen att titta in.

Vinrader och vinfält så långt ögat når.

Längre ner på den här sidan berättade jag om stensättning och annat smått och gott hemma hos Stefan på Kallholmen. Han har ju en syrra också, och hon och hennes familj har inköpt ett sommarställe intill havet i Skelleftehamn. Stället döptes inledningsvis lite vårdslöst till Ranchen. Ja, kolla själva.

Carolina och Stefan njuter en stunds fika på ranchens altan.

Några ströbilder ytterligare från sommarbesöket.

Hos Stefan, Pia och Thea bor den här galna katten. Det är dryga metern från marken till fönsterblecket. Men det gäller ju att ha koll på vad som försiggår vid matsalsbordet…

… där Elias, Thea och Jonathan har nåt gott för sig.

Området Kallholmen där Stefan, Pia och Thea bor ligger precis intill småbåtshamnen i Skelleftehamn. Och sjöliv och segeltyg är ju nåt vi gillar. I somras fastnade bl a dessa på plåten. Snacka om spännvidd.

Tyvärr kan jag inte båtens data. Men jag tycker den är stor för dessa nordliga vatten.

Ett fantastiskt exempel på eldsjälars historieintresse. Båten sades vara en kopia på båtbyggeri från äldre dar med hemvist på dessa breddgrader. Fantastiskt tjusig båt.

Är på besök hos mina barn Stefan och Carolina och deras familjer i Skellefteå. Här finns också barnbarnen Thea och Philip och Jonathan och Elias. Fantastiskt fina familjer och ungar båda har. Det är jätteroligt att träffas.

I dag har Stefan och jag hjälpts åt med att sätta kantsten på framsidan av tomten. Åtminstone en del av den. Resultatet kan bara bli strålande. Eller hur! Och kolla här sen!

Här är det proffs som jobbar!

Ã…rets jul firade jag med barnen i Skellefteå och jag är glad att Margot ville följa med.

När vi landade i Skellefteå på måndagskvällen var det julkortsvinter i naturen. Andlöst vackert med snö på trädgrenarna och rimfrost i luften. Ett par dar senare var det plusgrader. Snön fanns naturligtvis kvar men vintern hade plötsligt ett annat ansikte. Så här såg det ut under en promenad.

 

Både Carolina och Stefan med respektive familjer finns i Skellefteå. I år delade vi upp julaftonen mellan familjerna. Vi inledde hos Carolina. Här en bild på hela familjen. Det vackra hårsvallet till höger är Elias.

 

Carolina, Jonathan, Gunnar och Elias författar julklappsrim.

Elias och Jonte är stolta över sitt verk.

Enligt gammal Ohlssonsk tradition samlas alla på julaftonsmorgonen i vardagsrummet, ursprungligen med krav på endast morgonrock över pyjamasen. Vi äter skinksmörgås och dricker kaffe eller vad som passar var och en, och så lyssnar vi på Lennart Jernestrands julskiva med instrumentalmusik. I år var det Jonathan som läste julevangeliet. 

Ett annat julmåste är julbön i någon kyrka. I år blev det St. Olovskyrkan som hade julbön redan kl 11.00. Julfriden infinner sig.

Traditionell julaftonsmorgon med skinksmörgås, varm dryck och Lennart Jernestrands julmusik.

Senare på julafton var det dags att åka över till Stefan i hans och Pias nyinköpta och påbörjat ombyggda hus på Kallholmen i Skelleftehamn. Både Stefan och Pia är fantastiska i köket och bjöd på ett jättegott julbord. Runt bordet i år var Thea, Philip, Pia, Margot och jag, förutom Stefan förstås.

Julmiddag hos Stefan. Margot, Thea, Stefan och Pia. Philip hämtade mera i köket.

Sen var det dags för julklappsutdelning. Som vanligt, vi är ju en stor släkt, var klapparna många. Mest hårda tror jag.

Philip och Thea blir fundersamt överraskade.

Stefan njuter framför den värmande TV-brasan.

”Snart så är den glada julen slut, slut, slut…” eller hur det står i visan. För Margot och mig avslutades julutflykten med en upplevelse av Bastuträsks nattliv i väntan på tåget som under natten skulle ta oss hemmåt till Stockholm och Eskilstuna.

Tack ungar för en skön, avkopplande och trevlig julvecka!

Med något enstaka undantag har jag, och Kerstin medan hon levde, varje år rest till Skellefteå över allhelgonahelgen. Då passar vi på att fira Thea och Elias som fyller år i november. Thea den 3/11 och Elias den 16/11. Förutom födelsedagsfirande innehöll besöket den här gången också Stefans flytt till villan i Skelleftehamn.

Så här ser Stefans nya bostad ut exteriört. Det gula huset i bakgrunden är förråd och gäststuga.

Stefan har en grundligare presentation på sin hemsida. Kolla länken till vänster.

Huset kräver en rätt omfattande renovering och ombyggnad för att passa Stefans behov och jag är imponerad över hans förmåga och energi. Det blir en jättebra bostad.

Carolina, Jonathan, Gunnar, Pia, Stefan, Thea och Elias under flyttlunchen på golvet i Theas rum.

Theas och Elias födelsedagar firade vi gemensamt  med middag på restaurang Tatung.

Hela Skellefteåklanen är samlad. Känns nunorna igen? Här har vi fått med Philip också.

Tack för den här gången kära barn och barnbarn!

Hösten ändrar snabbt ansikte. Under rubriken nedan finns en höstbild på Margots Högaberg. Den togs 19 oktober. Bara tolv dagar senare, 31 oktober, fick jag den här bilden.

Första vinterangreppet hemma hos Margot i Fagersta, 31 oktober -08.